Jag minns.

Jag minns när man var liten när man var rädd varje dag,på vad som skulle hända? Jag har nog blivit mer skeptisk mot allt,man söker svar o ställer frågor ju äldre man blir, veta vart man kommer ifrån, en längtan att veta vem man e tex som vem min pappa är?troligtvis kommer jag aldrig få reda på de men alltid så hoppas man,o de ska man göra hopet ere inget fel på:).

*Min mamma är knarkare de har hon varit sen hon var 13år, hon träffade en man på vägen i sitt liv o han ledde henne in i den världen"13"år, de händer än idag, min mamma är nog 53 år och lever varje dag på att hitta sätt att få pengar för att kunna ta sina behov, jag har inte träffat henne på 12 år, de kunde varit min mamma som sitter på gatan o tigger pengar, vi folk går bara förbi,folket som sitter på gatan o vill ha pengar för vi tänker att dom själva har hamna i den sittsen och så är de säkert, men jag tänker de kunde varit min mamma eller de kanske e min mamma men i Malmö. Men min mamma hade kunnat fått all hjälp hon ville men hon tackade nej kanske för att hon skämdes så?bloggen är som en dagbok som man bara kan skriva av sig,de är skönt. Så att leva utan mor och en far har inte varit lätt, men det har funnits personer som har velat tagit den rollen, och jag har alltid tyckt att de har varit svårt när man va yngre,att okänt folk ville vara min mamma o pappa när dom inte va de. Jag hatar min mamma över allt annat, hon tog all sin smärta o ånger ut på oss barnen, o vi har fått gå igenom allt genom den hårda vägen,inget frivilligt,bara att inse att de ska vara så. Ibland undra jag om min mamma va lika cool som mig när hon inte tog heroin. Fan vad jag hatar knark!.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0