Hurricane<3




Idag åkte vi bil runt o letade efter de stället som skulle ha "stone massage" till slut hittade vi de me lite fusk:P ialf så
köpte vi de o för 45 min kostade de 490:- o sen ska vi köpa triss lotter och en blomma:) hans mamma sa först att hon bara ville ha blomma o en triss lott men de tyckte vi lät så himmla trisst:P så vi tog de hon hade pratat om ett tag men hon tyckte att de va för mkt o ge så vi kom på att vi lossas som att hon bara ska få lotter o en blomma o sen säga grattis o ge henne de:) så blir hon kasnke lite besviken^^ så tänkte vi säga "ah just de, vi glömde en lite sak:P" så får hon present kortet:D som en liten överasking;D Happy Birthday<3



Sen kom vi hem åk så åt vi lite o nu så sitter jag här o tänker på att de kommer bli AS kicking roligt att träffa Emelie imrogn:) Jag tror att hon är den enda personen som alltid har uppskattat mig till 7:an till Nu! i 1 an åkte jag för att jag ville till sthlm för att leva sitt egna liv och så va de massa annat trassel, men hon va den enda som grät när jag åkte, o hon va min bästa vän så åkte jag från henne o va jätte dålig på att höra av mej knaske bara 1 gång på 2 år, vilken vän jag måste varit"inte" men hon skrev att hon sakna mig jätte mkt o ville att vi ska va vänner igen o de gör mitt hjärtat till guld att höra sånt, fan vem behöver 100 vänner när man vet att man har 1 som alltid e där och är en riktig vän inte en som går bakom ryggen o sen är de okej o man glömmer de sen händer de om och om igen, vän?NEJ. Man har lärt sig mkt av att bo i stor staden och här ute i en mindre större stad,nästan samma sak men vänner här nere håller hårt om varandra även om man e långt borta så vet man att man alltid e kvar i deras tankar o minnen. I sthlm blir man glömd även om man e kändis o inte gjort något på ett bra jävla tag. Så jävla skönt att bara kunna vara sig själv:) Men jag tycker inte sthlm är dåligt, de är hårt att bo där men man lär sig att man kan klara allt bara man vill:)<3 tror de är nog därf jag inte sitter på gatan nu för jag hade en vän som hjälpte mig när jag va där nere men nu e vi inte längre vänner men ja upskattar allt hon gjorde för mig o hennes familj.



Stepp by stepp...just like a toy soldier.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0